Tack & God Jul – 2013

God jul & Gott nytt år målning av Hesk, Awone & Bigm

Så har vi kommit till avslutningen på denna julkalender. En riktig subkulturell företeelse. När jag var tonåring följde jag Capital Sthlm julkalender. Det var som att jag satt på nålar inför varje kommande lucka. Det var ett grymt arbete bakom den kalendern. Det kan jag förstå idag efter att ha varit i liknande skor.  En julkalender när den är som bäst bygger upp en förväntan och håller på så sätt sina efterföljare fångna att följa. Denna kalender har för andra året i rad haft intervjuer bakom varje lucka. Alla luckor har varit olika varandra. Vissa intervjuer är redan kultförklarade. Min övertygelse är att detta behövs. Att detta saknas här i Sverige. En inblick i graffiti världen där målarna får prata till punkt, svara på frågor. Detta visar på en bredd och ett djup. Här i Sverige har vi så många grymma graffitimålare på så många olika sätt. Tänker på de som blivit pappa och prioriterar sina barn framför väggar. De som inte brytt sig om vad alla säger, gör sin egen grej och växer fram till pionjärer i graffitins utveckling. Eller de som var med när det började och ändå har tillräckligt med ödmjukhet att ge uppmuntrande ord till yngre.

Tyvärr fick vi inte med en bra helhetsbild när det kommer till vilka som graffar, det finns inte bara grabbar i vår kultur även om kalendern lite missvisande kan peka på det. Det finns flera grymma tjejer. Vi behöver er i graffitisverige. Jag saknar dock era hemsidor, bloggar, tumblr och instagram. Möjlighet till kontakt. Framförallt att ni svarar när man hör av sig. Utan att lämna ut vem eller vilka så kan jag påpeka att några graff-tjejer är tillfrågade men inte gett någon respons. Ensam i årets kalender står därför Blue. Dessutom är hon en av Sveriges grymmaste graffare.

Besökarantalet har pendlat mellan 400-500 besökare per dag(mobiltelefoner och datorer). Vissa dagar har det varit peakar med det dubbla antalet besökare.  Sammanlagt 4324 unika besökare sedan 1 december. De flesta hittar till sidan via facebook. Vi kan se att både vår facebook grupp och -sida växer med antalet följare. Det speciella med graffiti kulturen är mångas val(behov) av anonymitet. Det är min egen reflektion till att diskussionen inte går särskilt varm på facebook. Många ser det vi lägger upp, men det är få som gillar eller kommenterar. Här saknas Whoa forumet. När det var som bäst så fyllde det en viktig funktion särskilt för oss graffitimålare att kunna diskutera anonymt. Det positiva med facebook är att det enda folk kan göra är att gilla. Hatarna står tysta(eller drunknar i flashback).

Personligen går jag till kyrkan idag. Inte för att jag står bakom allt kyrkan gör eller säger. Mer för att jag ser att i djupet av tron finns en sanning jag inte kan gömma mig från. På liknande sätt påminns jag även i år om att jag inte kan överge graffitin. Även om jag ibland vill. Tro mig. Men djupt där inne i den kultur som jag är del utav, om än som åskådare och hejarklack, så finner jag en sanning om mig själv. Det handlar om den gemenskap jag har med graffitimålare, om den kreativitet som jag inte lockas till någonannan stans, och om den samhällskritik som finns i graffitins själ.

Önskar er alla en skön julledighet nu. Tack till alla som följt och till alla som bidragit! Tack till er som hjälpt till att få med alla intressanta personer i kalendern. Detta har vi gjort tillsammans!

/ Victor, Graffiti saved my life