Lucka 8 – Intervju: Circle

Circle är en av Sveriges största graffitimålare. Han har varit med sedan dag 1 och många har inspirerats av hans brännare. Målningen Fascinate var en av europas största graffitimålningar och har fått mycket uppmärksamhet i media, nu senast i kampen om att bevara målningen för framtiden(länk-fascinate facebookgrupp).  Den här intervjun ringde jag Circle och frågade så klart om old school scenen, men även om hur resan gick till att bli en av Sveriges främsta tattuerare.

 

VE – Hej Circle! Hur är läget?

C – Allt är bra. Livet leker. Förutom att det är vinter, mörkt och kallt. Jag är en sommarmänniska!

 

Hur fick du din tag? Betyder tagen något?

Jag hade flera olika tags innan men jag letade liksom ord och namn så jag kommer inte riktigt ihåg hur det började. Finns myter om att jag fick taggen av en kaffe fabrik(skratt). Jag tyckte nog bara att det var ett coolt ord och i kombination med vad det betyder så tyckte jag att det var klockrent. Sedan bestämde jag mig för att köra på det. För mig är circle något fullständigt och perfekt. Det blev ett bra namn som jag hookade på och kände att det här är jag.

 

Kan man säga att det har utvecklats vad tagen betyder för dig?

Det betyder ju bara cirkel. Samtidigt är det något kraftfullt och en symbol för oändligheten. Det tilltalas jag av. Är stolt och glad att jag lyckades ta den symbolen som namn.

 

Du har inte kört någon annan tag?

Inte samtidigt som Circle. Men innan dess hade jag några olika tags.

 

  

Hur länge har du målat?

Jag började måla någon gång under tiden där då man visade style wars runt 84. Men det var först 86 jag började komma igång ordentligt och målade riktigt aktivt. Mellan 84-86 började jag. Jag tror jag började med Circle runt 86-87.

 

Va det filmen Stylewars som triggade dig till att börja med Graffiti? Eller varför började du med Graffiti?

Absolut. Den visades ju på SVT någon gång 83-84, jag kommer inte ihåg exakt årtal. Men det var i samband med den och när boken Subway art kom ut. Det blev som en bibel. Man var i en väldigt kreativ tid i sin ålder och jag hade vänner som höll på så det föll sig naturligt. Hela formspråket fångade en som en storm och det blev allt. Från att jag började blev graffiti det totala innehållet i livet. Hiphopen och graffitin var det jag körde stenhårt på, det fanns så mycket att utveckla och utforska. Det var som ett äventyr och det var en livsstil som formades.

 

Circle och Wierd

Circle och Tarik

 

Vad kännetecknade scenen? Vad var bäst och sämst med graffitiscenen då?

Scenen var väldigt ung och det fanns inte så mycket problem som det fanns på andra ställen med våld och sådant. Vi fångade det bästa i den kulturen med kreativitet och sådant. Man var inte ute efter att vandalisera och förstöra utan man vara ute efter att vara kreativ och göra något vackert och liksom överträffa sig själv rent konstnärligt. Både när det gäller de som dansade och de som målade så hade hiphopen en positiv anda och hade en stark utveckling då.

När jag började måla var det ingen som visste vad det var. Man kunde ställa sig var som helst och måla och folk uppskattade det. Idag så får du fängelse om du ställer dig och målar något på en vägg. Det var skillnad då, absolut. För mig kännetecknade scenen något positivt. Det var en ny subkultur med kreativitet som kom.

Vad är det som gjort att du fortsatt med graffiti?

Det har varit en kombination av viljan att vara ”uppe” och äventyret. Men framförallt också kreativiteten, man fick ut så mycket av att måla. Jag hade inget större sport intresse så måleriet blev min sport, man var tvungen att klättra över staket och allt sånt(skratt). Graffen innehöll så många olika faktorer. Det blev en livsstil som sagt. Denna livsstil knöt jag an så hårt vid så att fortfarande idag är graffitin en stor del i mitt liv, och nu är jag 41 år. Även om jag inte målar aktivt så tänker jag på graffiti varje dag. Jag lever med graffitin och det kommer vara så till det sista andetaget.

 

Circle, Bali – Kuta Beach

 

Kan man säga att du har varit med sedan dag 1 i Sverige?

Ja, mer eller mindre. De allra första som höjde upp och satte graffitin på kartan i Stockholm var ju Ziggy, Disey och Puppet. Jag var några år yngre och var inte så aktiv just då. Men jag har kollat på och stått bredvid sedan dag 1. Jag kom in något år senare än dem som började. Men jag har absolut följt graffitins renässans sedan dag ett, det kan man säga.

 

Star som är med i en tidigare intervju kommenterade att det enda sättet att måla då var att använda sig av burkar från bensinmackarna. Det var så mycket dyrare med färg då.

När vi började så visste man knappt var man kunde få sprayfärg ifrån och det var knappt att bensinmackarna hade sprayfärg. Vi fick vår färg från byggen, markeringsspray gjorde jag mina första målningar med. På Åhlens sålde dem dupont-färg som jag målade rätt mycket med. Man forskade sig fram och verkligen letade efter sprayfärg. Sedan hittade vi bensinmackar som hade större utbud av det. Man lärde sig mer och mer, det var en långsam utveckling. Även när det gäller capsen. Det var jag och ”akay” som hittade dom första gold capsen. Idag kan man gå in och köpa hela konceptet i en graffiti butik men på den tiden var man tvungen att hitta, utforska och utveckla lämpliga lösningar själv. Det fanns inte serverat på samma sätt som idag.

 

Samtidigt kan man tycka att graffitimålningarna överlag höll högre kvalite då?

Absolut. Det var dels så att det inte fanns mobiltelefoner då. Folk som såg oss kunde inte ringa polisen direkt. Man hade mer tid på sig att måla.  Det fanns ingen hets på samma sätt. Det var en positiv attityd gentemot graffitin jämfört med vad det är idag. Idag är det liksom kännetecknat med vandalisering och nolltolerans och det ena med det andra som skapat en väldigt stark opinion mot graffitin och det påverkar absolut väldigt mycket.

 

 

 

Många bilder på dina pieces är avancerade målningar med mycket färg, både på tåg och väggar. Har det varit viktigare för dig med kvalite än kvantite?

Jag hade perioder i livet där tex slutet av 80 talet då jag gjorde både kvantite och kvalite. Mellan 88-90 var jag ute dagligen och målade. Många målningar blev mer planerade vissa blev mer att fånga ytan. Jag har gjort mycket skit målningar också men min strävan var alltid att försöka ha kvalite som riktlinje.

 

Målningen Fascinate som du och Weird(Tarik) gjorde 1989 var en av Europas största målningar, 13 meter bred och 8 meter hög. Ni gjorde den under några sommarveckor, utan lön och med sprayfärg som ni själva fixat ihop. När den blev klar fick den stor uppmärksamhet och skapar fortfarande debatt!?

Ja precis. Jag och Tarik satte ribban högt och kände att nu ska vi göra något som ingen annan har gjort. En riktig burner. Vi kämpade verkligen för den och höll nästan på att offra livet för den (skratt). Klättrade på stegar och höll på.  Vi gjorde den på en vecka. Vi gick dit då och då beroende på vädret och så.

 

 

Fascinate, målning av Circle och Tarik

 

Vad tror du, kommer målningen att bli bevarad?

Nej jag tror inte det. Större makter kommer att vilja ha bort den och plötsligt höll den inte. Den kommer försvinna, det är min magkänsla. Men det är kul att det har varit en debatt runt målningen, om vad graffiti är m.m. För mig är inte det så viktigt att den får finnas kvar för alltid, den har redan suttit längre än jag förväntat mig. Det var ju i en tid då man visste att det man gjorde var förgängligt. Vi målade för nuet. För mig är det en gammal epok och målningen har suttit längre och fått mer uppmärksamhet än jag någonsin kunnat ana. Jag är nöjd med målningen och allt runt den. Men jag tvivlar på att vårt samhälle värdesätter denna typ av konst så pass starkt att den får sitta kvar.

 

Intressant att här gå tillbaka till din tag Circle och evigheten. Det finns ju inom buddismen det här när man målar i sand och sedan sopar ihop allting när man är klar.

Precis. Jag vill ju sätta ett högt mål och ha en hög strävan men jag måste någonstans alltid vara beredd på att det kanske inte blir så som jag tänkt. Vi har höga förväntningar i livet och om det inte blir som vi tänkt så faller vi i kras. Men allt vi gör är något som alltid görs i nuet.

 

Det är något väldigt coolt med graffitin i konsumtionssamhället. Folk värdesätter att kunna köpa och äga saker, men graffitimålare går ut och målar något som kanske inte ens sitter uppe en dag.

Det är det häftiga. Graffitin som fenomen är egentligen som en livsform som hittar sin väg som en motpol i det samhället vi lever i. I den här konsumtionen av allting så finns graffitin gratis för alla. Människor offrar nästan sina liv för att få upp sina målningar. Men även graffitin ändrar ju sin form i mötet med samhället och hur folket tar emot graffitin.

 

När man tattuerar så sitter ju det man gör kvar där även om huden kan förändras lite med åren. Det är ändå en kontrast till graffitin. Tatueringar är lite mer beständiga?

Ja under den personens livstid. Men för mig handlade det bara om att jag ända sedan jag var ett barn hade en fascination för tatuering. Det ledde mig till att börja med tatuerandet. Det var när jag gjorde militärtjänst som jag först kom i kontakt med tatuering och det fick mig till att få upp intresset. Sedan fick jag i samband med att jag började också reda på att Seen börjat tatuera.

Det fanns en mystik i tatuerandet på samma sätt som med graffen. När jag började tatuera var det inte legitimt och det fanns inget etablissemang runt tatuerandet, det var en ny epok man klev in i. Det fanns också så otroligt mycket att utveckla med tatuerandet.

 

 

Det är intressant att du var med så tidigt här också. Du var med tidigt i både graffitin och i tatuerandet. Kan man säga att du fick börja med dåliga verktyg i båda områdena?

Det var lite av grejen. Graffitin blev mainstream, jag har aldrig slutat med den men har det som bisyssla. Precis som med graffitin har det blivit med tatuering idag. Nu kan du gå in och köpa ett paket med allt i en butik och bli tatuerare över en dag. Du blir ju inte bra men du kan börja. Mystiken har försvunnit. Det tappar mycket. Allting exploateras. Jag är en äventyrare och i kombination med kreativiteten så är det min drivkraft.

 

Jag känner ändå igen det lite. Även om jag inte hållit på med graffiti så länge som dig så fanns det tillexempel inte youtube när jag började. Det var tidningar man fick köpa eller VHS filmer med graffiti. Man fick kolla på hur andra gjorde och lära sig själv, typ pröva sig fram.

Precis, och det blir mer spännande när man får jobba för en sak och sedan nå resultat.

 

När man stiger in i din studio i Sundbyberg så kan man se en utställning med tatueringsverktyg och bilder från olika världsdelar. Det märks på både din studio och dina gaddningar att du har ett hjärta för tatuerandet. Många andra graffitimålare har också börjat med eller gått vidare till tatuerandet. Du nämnde tillexempel Seen. Hur tror du att tatuerandet hade sett ut utan Graffitin? Finns det likheter med tatueringskonsten och graffitin?

Jag vet inte direkt. Mer på senare år i så fall. När jag började med tatuerandet så kände jag att det var viktigt att separera på tatuerandet och graffitin. Jag var inte intresserad av att göra graffititatueringar främst. Jag ville ge mig in i tatueringsform språket och söka den kulturen. Graffitin hade lärt mig mycket rent konstnärligt hur man jobbar med en bild och färger m.m. Men jag vet om att det är flera graffitimålare som gått vidare till tatuering. Det faller sig nog naturligt som konstnär försöker man hitta olika sätt att försörja sig på.

 

När du bestämde dig för att starta egen studio, tog du samtidigt ett medvetet steg ifrån Graffitin?

Jag ville aldrig bort ifrån Graffitin. Det var mer av livets resa. Tatuerandet fanns där och jag vände mig åt det hållet och sögs in av den. Samtidigt fanns graffitin där och har fortfarande funnits där. Jag målar mina målningar då och då även om jag inte gör det lika aktivt längre. Graffitin kommer att finnas med mig på samma sätt som tatuerandet för resten av mitt liv.

 

Några kommentarer om tatueringsbranschen i Sverige idag?

Jag är rätt mätt på den. Den har exploaterats i tv och mystiken har försvunnit. Precis som allt annat sker ju en utveckling som är underbar för en del och jag unnar dem det. Men jag ser ingen spänning i det på samma sätt som när jag lärde mig tatuera.

 

Vilka tatuerare ger dig inspiration?

En stor förebild för mig var en schweizisk tatuerare som hette Filip Leu. Han var en stark influens när jag började tatuera. Idag så finns det enormt många duktiga över hela världen och jag kan se en tatuering och bara häpna över hur vissa har tagit det till en helt ny nivå. Jag inspireras mycket av många i den nya generationen.

 

Tillbaka till graffitin. Vilka graffitimålare ger dig inspiration?

Seen var absolut en av de större influenserna. Och Lee mfl. Jag har haft äran att träffa dem också under 80 talet. Jag var i New York då och fick se graffiti scenen hur det verkligen var då, och tunnelbanetågen var fullmålade!

 

 

Målade du något då samtidigt?
Ja vi målade i south-bronx. Det var häftigt, det känns långt bort men jag är otroligt tacksam för allt jag varit med om. Det var tillsammans med Tarik som jag var där.

Här i Stockholm finns många graffitimålare att nämna. Någon som jag målat mycket med är Zappo som även gett mig mycket inspiration. Även Tarik, och vi inspirerade ju varandra att vara kreativa och utvecklas.

 

Vad gör du om tio år?

Det vet jag inte. Konsten kommer alltid att vara nära mitt hjärta. Graffitin och tatuerandet kommer absolut att vara en del av min framtid men jag vet inte vad som händer. Jag vill inte skapa en bestämd vision av vad jag gör då, istället vara öppen för ödet att välja den väg jag ska gå.

 

 

Kommer barnen att fortsätta och ta över?
Nej jag låter min dotter gå sin egen väg och göra det hon blir lycklig och mår bra utav, det är det viktigaste. Alla människor är fria(skratt).

 

Vad vill du säga till nya och yngre graffitimålare? Något tips att skicka med?

Följ ditt hjärta. Inse att för att komma någonstans i livet måste man jobba stenhårt. Ingenting är gratis, så enkelt är det. Nu lever vi i en tid då allting ska vara enkelt. Men vill man nå resultat måste man offra och våga riskera hårt arbete för att nå någon vart. Har man en vision så är det bara att aldrig ge upp och kämpa på.

 

Tack Circle för att du ställde upp på denna intervju! Jag kommer snart tillbaka och fortsätter gaddningarna. Vi önskar dig lycka till med ditt målande och tatuerande! Blessings! / Victor
 
För att få kontakt med circle och se mer av hans grejer, kolla in – www.circletattoo.com