Lucka 3 – Anton ( Julkalendern 2013 )

Anton är en illustratör från småland med rötter i graffitin. Denna intervju handlar oundvikligen om konst, med perspektiv från både konstskola och graffitikultur.  

Victor – Tja Anton! Hur är läget? Ser du fram emot julen?

Anton – Yo! Det är bra! Det ska bli skönt att åka hem till Sverige, träffa familjen och ta det lugnt nån vecka.

Just nu studerar du illustration i Hamburg, hur är det?

Det är på en annan nivå, dom tar verkligen illustration på allvar här. Folk är jävligt duktiga, jag tycker att många verkar ha en mer naivistisk eller expressionistisk approach till tecknandet också. Det är ballt för jag är rätt dålig på det själv, men jag försöker slappna av lite mer nu. Hamburg är en soft stad, mycket regn dock.

När vi gick estetiska programmet i Värnamo för många hejans år sedan så var du down för graffiti, samtidigt som du provade alla andra tillgängliga tekniker och stilar. Har du landat nu i akryl, duk och pensel?

Jag vet inte riktigt vad jag har landat i, jag tycker fortfarande det är kul att testa olika tekniker och material. Jag har målat tillräckligt mycket med pensel för att känna mig bekväm med den, men det senaste året har jag mest försökt utveckla mitt tecknande och testa olika material på den fronten. Det finns alltid något nytt att testa, det är som en upptäcksfärd som aldrig tar slut.

Ett av dina spår för konsten har blivit typsnitt, du skriver och målar fantastiska bokstäver. Har din konst utvecklats och hämtat inspiration från din graffiti bakgrund?

Absolut. Jag märker hur mycket graffitin har lärt mig om bokstavsformer när jag tecknar bokstäver. Det där har också alltid funnits med vid sidan av måleriet, men jag har börjat lägga lite mer tid på det och kommer fortsätta så. Annars tycker jag graffitin har haft både positivt och negativt inflytande på mitt tecknande, det tog lång tid för mig att vänja mig av vid tydliga konturlinjer och monokroma färgfält. Det skyller jag på graffitin. Samtidigt har det gjort att jag är bra på linjer och former och har en schyst handstil om jag anstränger mig lite.

Varför började du med Graffiti en gång i tiden?

För att jag bodde vid yarden och såg tågmålningar och gods som var målade. Sen läste jag ”Graffiti – Ett gäng hiphopare och deras konst”, vilket är en ganska missvisande titel, och tänkte att det där verkar ballt. Så jag letade målningar, vilket inte var superlätt med tanke på att det var max tre-fyra aktiva målare i Vmo då, och sprang runt och fotade. Sen började jag skissa, blev kompis med en snubbe som också gillade graffiti och så började vi måla lite. IFS!

Har du slutat med graffiti?

Ja, jag har inte målat olagligt på skitlänge. Jag har gjort några betaljobb, lagliga pieces och får ett litet bombingryck någon gång om året. Men det räknas inte. Jag slutade för att jag inte är en adrenalinjunkie. Jag är lugn, tråkig och gillar att göra saker ganska långsamt och noggrant. Det passade inte ihop med graffitin och jag tycker inte det är superkul att måla lagligt, jag målar hellre en tavla. Min crewpolare började köra mer på riktigt och jag var inte game. Dessutom tyckte jag att graffitins formspråk var i vägen för mitt måleri. Men jag tänker irriterande ofta på att klottra.

Vad tycker du om graffiti kulturen och scenen i Sverige idag?

Jag vet inte om jag tycker att jag har någon rätt att uttala mig om en scen som jag inte är en del av men det kommer jag väl ändå göra i den här intervjun. Från sidlinjen verkar det vara ungefär samma sak som det har varit de senaste tio åren. Återväxten bland målare verkar vara lite sådär, men det kanske bara är som det känns för att man blir äldre. Jag gillar Smet och några andra lirare. Jag har haft nöjet att bo i Malmö och se Leon och Marvel fläska pågor dom senaste åren. Dom, och folk runtomkring dom, kör dessutom sina utställningar och gallerier där dom vänder och vrider på graffiti som konstform. Det är nice tycker jag.

Vad handlar konst om egentligen?

Konst är ju ett ganska flytande begrepp. Folk verkar så desperata att få kalla sin skit för konst, nu löser man ju det ganska enkelt genom att låta dem göra det och sedan göra skillnad på konst och GOD konst. Så är skit fortfarande skit. Jag tycker kanske inte att konstetablissemanget ska ha egenrätt att bestämma vad som är konst, så vi kan väl säga att god konst är en sorts kvalitetsstämpel som vi sätter tillsammans men där vissas röst väger tyngre än andras. Det är väl rimligt att någon som har studerat konst har mer att säga till om i ämnet än någon som studerat ekonomi. Men vad konst handlar om egentligen? Vad fan som helst!

Vilka konstnärer får du inspiration ifrån?

Oouufff.. Det är så många. Jenny Saville, Lucian Freud, Sven Ljungberg, Robert Crumb, Ralph Bakshi, Finsta, Ikaros, El Mac, ESPO.. Tusentals kända och okända människor..

Hur har din bakgrund i graffitin tagits emot på konstskolorna du studerat på?

Det är ganska vanligt med folk som har målat lite graffiti i kreativa miljöer tycker jag. Så det är inte särskilt märkvärdigt, och inget jag skyltat med heller. Det händer att människor frågar om jag har målat graffiti på grund av min stil, men det hade varit oförskämt av mig att kalla mig för graffitimålare när jag känner människor som brölat på i 10+ år i samma tempo. Jag brukar rycka på axlarna.

Vissa talar om att graffitin kommer att bli en ism, eller redan är en ism, hur ser du på graffitin som konstform?

Det är en svår fråga, haha. Jag tror inte nödvändigtvis att vi som lever nu som bestämmer det, utan framtida generationer. Då blir det väl också en godtycklig uppdelning där man separerar och buntar ihop olika aspekter av graffiti och street art med andra liknande fenomen, som man brukar göra när man ska sätta en etikett på en kulturyttring. Då kanske graffitin ses som en uttrycksform i en bredare konströrelse som går ut på marknadsföring och behovet av att synas och visa att man existerar. Då kanske den rörelsen kan kallas för ”egoismen” och det hade ju varit ganska roligt.

Personligen tror jag att graffitin nästan alltid måste vara rörlig och temporär för att ha ett konstnärligt värde. Jag tycker att graffiti förlorar mycket av sin kraft om man ställer ut samma sak på galleri som man gör på gatan. Det måste finnas anpassning till ytan och situationen som ersätter den illegala aspekten av graffiti, för så mycket av spänningen i konstformen ligger i att TA plats utan att fråga om lov. Ibland tänker jag att graffiti måste vara olagligt för att vara graffiti, annars är det bara en teknik för att göra en målning på en yta. Då kanske man kan kalla själva piecen för ett typografiskt konstverk eller en logotyp eller något istället? Men då blir det så jävla tråkig stämning.

Dessutom är många som vill vara en del av graffitikulturen lite dumma i huvudet och tycker att man är en sell out om man lyckas göra sitt graffitimålande eller konstnärskap till en inkomstkälla. Oavsett hur man gör det. Folk sitter på flashback och kallar NUG för hora för att han spaggar ut på galleri, eller skrattar åt galleribesökare som uppskattar det. Då förstår man ju exakt ingenting av vad han gjort. Han har brutit ner graffitin till beståndsdelar. Bara intensiteten och energin i aktionen, och spåret på väggen, finns kvar. Jag tittar hellre på ”It’s so fresh I can’t take it” på Youtube igen än går och ser en trött utställning med Poscapieces. Om jag nu får uttala mig här från sidlinjen.

Jag gillar tags mest av allt för det är minimalistisk graffiti utan krimskrams. Det är som ett språk och desto fler tags man ser desto större blir ens ordförråd.

Vad gör du om tio år?

Ritar och får betalt för det, på ett eller annat sätt hoppas jag.

Någon hälsning till dem som läser

Tack för att ni tagit er igenom intervjun!

Vad vill du säga till nya/yngre graffitimålare? Något tips att skicka med?

Ha kul, testa nåt nytt.

Tack Anton! Vi önskar dig lycka till nu med studierna, och vi ser fram emot att se mer av dina målningar och illustrationer! Blessings / Victor

Kolla in Anton på nätet…

Instagram –  (Länk)