Lucka 23 – Ligisd ( Julkalendern 2013 )

Ligisd är en av Sveriges mest kända graffitimålare. Här i en unik, personlig och självutlämnande intervju. Om flytten till och tiden i Sydamerika. Om att hitta en ny kärlek till skapande och målandet. Dessutom serverat med fina målningar.

 

 

Victor – Tja! Läget nu med jul?

Ligisd – Hej, Jo det är fett, allt rullar på som det ska. Sen när det kommer till jul, så gillar jag inte konceptet med att en hel civilisation stressar upp sig över att konsumera massa bullshit vi inte behöver för ” barnens” skull. Fuck kapitalist julen och allt för vad den står för!!

 

Vad skriver du nu?

Det är jag som är Ligisd. Jag reppar F.Y crew” fuck your crew, Foreveryoungs” och W.U.F.C ” Writers Uniteds Fucks Capitalism”

Vad har du skrivit förut?

Jag har skrivit massa shit..haha.. men från början körde jag Mrx, Spew,Fush, Joge ,Ike , Tja, Ajt, Voyo och Thf crew ” The high fives”  som jag körde med View, Xeno, Punt, Ger bla.

 

Varför Ligisd?

Jag tror det var runt 1998 som jag spånade och kom på att jag gillade namnet Ligist, det stod mycket för det jag kände då. Någon som inte är välkommen i samhället. Ligist är ett skällsord för personer som inte accepterar systemet, vi går vår egen väg.

Jag började köra Ligist med ”T” men lessnade då jag tyckte att ”T” var en dålig bokstav att sluta en tag med så jag bytte ”T” till ”D” Och det blev LIGISD.

 

Hur länge har du målat?

När jag var runt 11 år så var inte basket korten och modell bygget inte så intressant längre och jag fick nya polare i skolan och vi blev buskillarna som kaosade i skolan och fuckade med våra stackars lärare. Under den här åldern så började jag få höra mycket om min brors rykte, då han redan var en legend på gatan. Alla viste vem han var, samt att han var en av få manliga förebilder som jag hade under min uppväxt. Så det föll ju rätt så naturligt att jag följde hans fotspår, han var min första idol, jag ville bli som han.

Det började med rätt så oskyldigt klotter i trappuppgångar, men snart så träffade jag fler killar i min förort som hade samma intresse och vi bildade mitt första crew THF som senare blev F.Y crew, Som stod för Fuck Your crew. Vi blev en familj mer än bara ett graffiti crew, vi gjorde allt ihop. Vi ville synas, och det gjorde vi. Ingen respekterades av oss, jiddrade någon då kom yxan fram, det var så vi hade fått lära oss om respekt i orten. Vi trashade tåg, alla dagar i veckan bombade vi sönder och samman pendeln mot stan, jiddra någon blev det akuten för dem direkt. Vi tog inte skit från någon, vi var unga och arga och det märktes, många danska skallar delades ut.

Istället för att gå i skolan så skolkade man och målade tåg, klottrade, slogs och stal, det var vad våra liv gick ut på, vi mådde bra och vi var kungarna av stan.

  

  

 

För mig som bor i Småland så var det en paus några år mellan att jag såg dina grejer överallt, och särskilt i Stockholm, tills nu då du varit ute och rest och sedan kickar igång via sociala medier. Vad hände?

Något hände och verkligheten kom ifatt de flesta av oss och man hängde inte lika mycket och plötsligt stod man där själv med ett knas jobb o inte en aning om vad man skulle leva för. Så man jobbade på i råtthjulet, och kom längre ifrån graffitin, Jag kände ingen samhörighet med många av de svenska målarna och heller ingen mening med att fortsätta måla då vi också var hårt motarbetade av staten och deras väktare. Det var en väldigt deprimerande tid för mig då jag inte trivdes i det svenska samhället och kände mig ovälkommen.

2008 reste jag till Sydamerika och hade inga planer på att komma tillbaka till Sverige.

Väl i Sydamerika kom jag i kontakt med graffitin på nytt. En scen som för mig var helt annorlunda från den svenska scenen. Jag lärde känna målarna och kom igång med graffitin på nytt. Det ena äventyret var galnare än det andra, från skjutande vakter till Galna crackheads.

Jag har alltid tyckt att man ska hålla på sin blackbook och vara väldigt selektiv med att visa det man gör. Jag gillar inte iden om att lägga upp allt man gör på nätet och visa sig överallt, det vill säga skryta om det man gör. Utan jag har alltid målat för mig själv och mina vänner.

Men dock under min resa har jag märkt hur stort genomslag filmerna som gjordes i Sverige i början på 2000-talet hade haft i Sydamerika där många lät sig inspireras av oss och det vi gjorde då. Det fick mig att förstå hur liten världen är, att det jag gjorde i Stockholm 2002 fick effekt på andra sidan jorden 10 år senare. Så idag ser jag hellre att jag inspirerar de yngre generationerna än att jag sitter och spar på massa foton som förmodligen kommer att slarvas bort med tiden i varje fall.

 

 

Hur var graffitin i sydamerika?

Graffitin i Sydamerika är jävligt fet, det är en rätt så ung scen, samtidigt som de har en lång historia av mural målning. Vilket man idag märker på graffitin att den influeras mycket av de äldre muralism stilarna. Jag älskar deras sätt att måla, man kan ställa sig rakt upp och ner och måla vart man vill i stort sätt. Alla är väldigt positiva till att man målar där, man blir nästan behandlad som en hjälte av folket som passerar.

Europeiska sprayburkar är ju väldigt dyrt för målarna där så dem målar i större utsträckning med rollfärg. Så man blev van att rolla mycket av ifyllningarna och spara på de värdefulla sprayburkarna. Stilarna som målarna har utvecklat i Sydamerika är väldigt innovativa och känns fräscha.

Dem är väldigt duktiga på att anordna stora graffiti jams runt om i Sydamerika där det inte sällan kommer 200 talet målare och tar över hela områden och målar allt.

 

 

 

Vilka graffitimålare har du målat med som imponerat på dig på något sätt?

Mel, Am, F.Y, Stockholm. För att han är min första mentor där jag lärde mig allt om gamet. En Levande Legend, Nummer 1!!

Sen finns det en mängd grymma målare som har imponerat på mig och det dyker upp nya hela tiden som rockar hårt. För att name droppa några: Ner grabbarna, Aislap och hela Adep crew, Gueto, Mindone, Erse, Kere, Stile, Smokey, Shalak, Vejam, Saile, Rizo, Mlok, Gomes, Gouge m.m. Alla har ni lärt mig något.

 

 

Klassikern. Någon knas historia att dela?

Den värsta situationen som jag och en polare var med om där vi var nära en döden upplevese. Vi hade målat en tub i en tunnel nere på Blåa linjen. Vi står på sista vagnen och målar i en tunnel lay up, och när vi är klara så tar vi lite foton och plötsligt så tittar någon ut från första vagnen på oss. Då bestämmer vi oss för att packa ihop burkarna och gitta. Men enda problemet är att utgången är vid första vagnen. Så vi tänkte att vi skulle finta dem som knasade på oss så vi bestämmer oss för att ta trafik tunneln runt till nöd utgången och ta oss ut den vägen. När vi har kommit in en bit i tunneln så kollar min vän på klockan och säger att nästa tåg som anländer till stationen kommer om 2 minuter. Då är vi i tunneln innan stationen vilket betyder att tåget ska komma på spåret där vi springer inom vilken sekund som helst. Vi ser hur tunneln lyses upp av tågets lysen, tåget kommer i en kurva så det tar en stund innan tunneln är helt upplyst och det är då vi ser att det inte finns några ställen alls att gömma sig på, utan att det är en betong tunnel med helt släta väggar som inte låter oss gömma oss för tåget. Det är försent att ta sig tillbaka så det är bara att lägga benen på ryggen. I denna stund så förstår jag att det nu är kört och dödsångesten börjar ta över och jag vet att om jag inte gör något så snart som möjligt så blir det bye bye forever. Och jag kommer ihåg hur mina tankar höll på att inbilla mig att det skulle vara som att trilla i en säng, mjukt och skönt.  Adrenalinet var på max. det var nu det gällde, skulle jag få återse min familj eller ej. Så i sista stund beslutar jag mig för att jag slänger mig mellan betong väggen och det tredje spåret som är strömförande. Jag vet att om elen hoppar kolar jag i vilket fall. Men i den här stunden finns det inte tid att inte ta den risken så jag slänger mig ner och lägger mig raklång så tätt som möjligt mot väggen. I samma stund som jag har lagt mig kommer tåget susande förbi. En vagn, två vagnar passerar och till slut den tredje och tåget lyckas stanna till.

Jag reser mig upp förvånad att jag fortfarande lever. Möter blicken av en skrämd passagerare och jag börjar springa mot fören och rundar nosen hälsar på tub chauffören och möts av min kompis som också precis klarade sig runt betongväggen. Och vi springer ut genom nödutgången..

Det var nog en av de vidrigaste stunderna i mitt liv, där jag nästan var säker på att det var slut. Så efter det tog jag det lugnt med tunnlarna.

Jag tror att det var veckan därpå som en 14 årig kille omkom i albys tunnar när han och kompis var där inne och lekte.

 

 

Vad tycker du om graffiti kulturen och scenen i Sverige?

Finns det en graffitiscen i Sverige? Hahaha.. nä men alvarligt så tycker jag att den är intressant men väldigt trendkänslig vilket jag inte riktigt gillar samtidigt väldigt trångsynt och tråkig på sin del och den är fylld av hobbymålare som helg efter helg tränar på att göra samma linjer om och om igen. Alla deras målningar ser likadana ut och har oftast sett likadana ut sen dag ett. Så ambitions nivån på svensk graffiti är väldigt låg. Men självklart finns det ju en hel del målare som jag tycker gör tvärtunga grejer. Men i stort så ser det bra ut men väldigt tråkigt och väldigt lite shit som är tilltalande. Jag känner att den svenska graffitimålaren inte riktigt ifrågasätter sig själv och det han gör och varför han gör det. Utan att dem bara fortsätter kladda på bara för att man ska göra det.

Och alla jävla hipster/ trend graff, Varför i helvete vill man göra något som någon annan redan har gjort. den första regeln jag lärde mig när jag började måla graffiti var att MAN BAITAR  INTE!!!  Och att man alltid ska sträva efter en egen stil, och det tycker jag är väldigt tamt på den svenska scenen. Har ni så dålig självkänsla och självrespekt för det ni gör. Sluta baita och hoppa på de första bästa trenderna. Ni har alla möjligheter att tänka själva och där ni kan utforska er kreativitet! Var inte så jävla fega. Blir det fel en gång så blir det bättre nästa gång. Ska ni titta tillbaka på era bilder om 10 år och inte kunna avgöra vem som målade vad bara för att alla målade likadant.

Graffiti är något rebeliskt och bör ha den energin. Ställ er inte på led som ett gäng robotar och härma det som är poppis.. jobbar ni på Mtv eller?

Tänk utanför ramarna och spräck dem utan vaselin.

 

 

Vad tycker du om tågscenen i Sverige?

Måla tåg får mig att känna mig levande, man måste vara med i nuet och vara koncentrerad fast man är nervös och att det kan knasa när som helst. Det är snabbt och känslofyllt. Men allt runt omkring med att måla tåg avskyr jag, jag pallar inte jaga tåg och fixa fram fotografierna, det är inte lika intressant för mig. Så mycket på grund av det så har jag inte mycket foton på shit jag har gjort.

Sen är ju den svenska tågscenen väldigt fet, med många duktiga målare. Men självklart finns det ju väldigt mycket skit. Många prioriterar kvantitet över kvalitet, och det tycker jag är sjukt. Hur kul är det när allt ser likadant ut. Plus att alla kids bara får se mycket skit och tror att det ska se ut så, och tar efter skit som resulterar i ännu mer skit som ser ut som värre skit.

Så Sverige som har en fet scen som har mycket respekt runt om i världen, Det är dags att steppa upp kvalitén och se till vi behåller kronan på!!

 

Vilka graffitimålare ger dig inspiration?

Det finns massor av målare, vilka jag tycker gör feta grejer. Men jag söker inte min inspiration hos andra graffiti målare då det känns som att springa i cirklar.

Utan jag låter mig t.ex. inspireras av muralist målare som David Alfaro Siqueros och Jorge Gonzaloz Camarena, Brigada Ramona Parra och konstnärer som Roberto Matta och Francis Bacon. Dem har ju redan gjort en studie av sina stilar och jag tycker att där maestros har lämnat stafettpinnen ska vi den nya generationen ta den vidare.

Sen inspireras jag också mycket av den magiska aspekten inom konsten som t.ex. betydelserna av de gamla grottmålningarna och tatueringarna från vår historias begynnelse.

 

Vilken burk gillar du mest?

Jag tycker Kobra är feta. Väldigt mångsidig burk. Man får en fet väl fylld stråle med t.ex. Astro fat cap, medan med skinny får man burken riktigt tight.  Sen är dem jävligt prisvärda. Så kobra måste jag säga, bra för snabbare grejer likaväl som för längre burner projekt.

Sen använder jag mycket roller färg då jag tycker det oftast går fortast att kladda på med en roller än med burk och det luktar inget så man slipper fucka upp lungorna och miljön plus att rollfärg kan man få massor av gratis.

 

 

Vad handlar graffiti om för dig?

Graffiti är ett verktyg, som vi använder för att forma vår omvärld till det vi vill att den ska vara. Samtidigt som jag ser graffitin som en del av dagens kultur där Jag ser oss människor som växter. Vissa är taggiga och rädda, lever i mörker och projicerar mörker. Andra är som harmlöst gräs som bara svajar med i vinden, och kanske ploppar det upp någon enstaka blomma bland dem ibland. Sen finns det växter som tar plats för att blomma, och varje gång slår en ny typ av blomma ut, de ändrar form och färg efter varje blomning, blommorna är en projicering av verkligheten som denna artist bär inom sig. Hajar ni?

 

Hur kommer det sig att du började med tattuerandet?

Jag har alltid velat tatuera men fick aldrig arslet ur vagnen och började gadda först i Sydamerika på allt som rörde sig, tuggarna ute i barriot fick användas som övnings skinn. Det är ett måste för mig att arbeta med ett kreativt yrke för att kunna hålla livslusten på topp. Att sitta på kontor och vara connected i datorn är inte min grej. Plus att jag älskar den sociala delen av tatueringen, då man lär känna så mycket olika personer plus att man får göra dem illa ;)

 

Vad gör du om tio år?

Då har jag flytt Sverige för gott, till ett varmt land och har ett hus med ett mango träd. Nära vattnet och massa djur. Nära en stad där graffiti inte finns där jag ska ha som mål att måla hela staden och då menar jag verkligen allt. Från trappstegen till hela hus, allt!

Och utföra magi med människors fantasi.

 

Någon hälsning till dem som läser?

Graffiti, muralism och gatuexpressionism eller vad man nu ska kalla det när man utrycker sig i det allmänna rummet. Det är ett viktigt element för ett fungerande samhälle, så att alla fritt kan utrycka sina idéer och inspirera sina medmänniskor.

Svensken behöver mer färg i sitt samhälle då vi går mot hårdare tider där det finns intressen som vill vagga in oss i en depression av sjuka normer och materiella begär, där kultur ses som nöje och inte som stommen som håller upp civilisationen. Där rädslan blir till en religion och kärlek blir till en fiende.

Vi har rätt till vårt land och våra väggar. Bort med nolltoleransen då Sverige ska vara ett tolerant och öppet samhälle där vi alla har rätt att utrycka våra åsikter.

!!!MER FÄRG ÅT FOLKET!!! ;)

 

 

Vad vill du säga till nya och yngre graffitimålare? Något tips att skicka med?

Ett tips?

Ok. Fastna inte på internet och tro att det är graffiti, bara för att det ser ut som graffiti så betyder det inte att det är graffiti, graffiti ska upplevas in the ”real LIFE”.

So stay ÄKTA! Då menar jag inte att du ska som vissa nostalgiska 25- 40 åriga gubbar som tror att några tonåringar på 70 talets new york ska sätta upp regler för hur du ska tänka, leva och måla. Utan våga utmana dig själv och dina idéer och var äkta mot dig själv och fuck vad andra tycker. Du ska måla för din egen skull och inte andras, det är att vara ÄKTA.

Och hata inte. är du wac så är det inte andras fel, utan blir du avundsjuk på någons talang, så bränn dem!. Sätt dem på plats med färg och inte våld. För allt kommer tillbaka till er.

Sen angående öppna väggar? Ut och måla på riktiga väggar. Slösa inte er veckopeng på keffa klotterplank som ingen ser.  Det finns massor av väggar där ute, så hitta dem och måla dem. Överaska den yrvakna skattebetalaren på morgonen med ett färgspektakel på väg till jobbet, make their Day!!!

Tack Ligisd! Vi önskar dig fortsatt lycka till och ser fram emot att se mer av dina målningar framöver. Blessings! / Victor

Följ Ligisd på nätet

Instagram – ligisd