Lucka 22 – Clown ( Julkalendern 2013 )


Anders alias Clown är en av målarna som startade upp CP crew en gång i tiden. Han var en av de första att måla i Falun och minns tiden innan internet och mobiltelefoner. Då UP var svartvit och kopierad. När graffitin var ett äventyr och inte en hemsida. Här i en unik intervju om dåtiden men även om nutiden, vad hände sen!?

 

Toke och Bonus, 1990

 


Tja Anders! Hur är läget?

Jo tack, bara bra. Ser fram emot lite ledigt nu i jul.

Du var med och startade CP crew. Det går knappast underskatta den plats och mening CP crew haft på den svenska graffiti scenen. När jag började måla graffiti så fanns det två grupper som hade inflytande på graffitistilen. Det var Stockholms tunnelbana crew, och så fanns det CP. Med en old school inspirerad stil som många kallade barnslig, samtidigt lekfull och gränslös. Vad är dina egna reflektioner om detta? Har CP crew haft en viktig plats i svensk graffiti scen?

När vi startade CP kunde i alla fall inte jag ana hur stort det skulle bli. Jag vill poängtera här att jag bara var med och drog igång det, inte gjorde det känt. Det gjorde andra medlemmar i crewet och jag hade då flyttat från Dalarna. Men i början av 90-talet när CP startades så gick det väldigt mycket i linje med mentaliteten som var hos oss som målade i Falun och Borlänge då – vi skulle ha kul. Och vi gillade att måla. Det var inte så himla seriöst, kanske därför jag bytte från Toke till Claon/Clown. Från allra första början stod CP för Cement Pojkarna, men ju mer vi målade desto mer CP blev det, så då blev det CP helt enkelt. Tycker lekfullheten vi hade i början även märks på de senare medlemmarna och stilen som utvecklades med CP. Jag tycker definitivt att CP haft en viktig plats då de vågade bryta normerna för hur en målning skulle se ut. För vem har egentligen satt upp regler, det är väl fritt för varje målare att själv bestämma? Det tycker jag CP visade. Mina personliga favoritnamn från CP är för övrigt Johnny V8 och Nils Ek, bättre än så blir det inte.

 

2013

Idag finns det graffitiskolor i Sverige, studiecirklar men även folkhögskolor. Den första som startades i Falun var du med och drog igång. Även Dalarnas museum har haft flera grafftiutställningar, du var med på en för något år sedan. Hur kommer det sig att Dalarna varit så öppna för graffiti? Vad tror du att det beror på?

När jag var med och startade upp graffitiskolan i Falun 1991 hade vi utbyte med graffitiskolan i Uppsala som Ruskig startat nått år tidigare tillsammans med bl a Dale, Dwane och Pike. Den stora anledningen till att vi kunde genomföra graffitiskolan var givetvis att det fanns välvilligt inställda personer på viktiga poster i kommunen. Deras inställning och vårt engagemang gjorde att vi kunde arbeta fram någon form av samsyn om hur vi skulle hantera målandet i Falun. Jag flyttade från Falun 1993 och har ingen jättekoll på läget där idag. Men det stämmer att jag blev kontaktad tidigare i våras angående en utställning på Dalarnas Museum om graffitin i Dalarna från 80-talet fram tills nu. Det var kul att se och jag hoppas det blir något mer av allt material de samlade ihop.

Du var en av de som var del av graffitin innan internet och mobiltelefoner. Då fick man ta sig till platser där det fanns målningar för att se verket. Idag finns det instagram och andra medier. Vad har blivit bättre och vad har blivit sämre? Va allt bättre förr?

Allt var definitivt inte bättre förr, men det var helt klart annorlunda mot hur scenen är idag. Jag tror få målare idag har koll på hur det var när allt startade och satte fart. Det var som sagt innan mobiltelefoner och internet. Ville man se en målning fick man själv åka dit och titta. Ville man ha kontakt med en målare från en annan stad fick man ringa via den fasta telefonen eller skicka ett brev. Jag hade då tur som tidigt fick kontakt med Bonus i Stockholm som kunde guida mig och visa alla bra målningar där. Men det var ju mycket experimenterande då. Vi målade med billacker och bilvårdsprodukter, snodde caps från deodoranter och hårsprayer och köpte tuggummin med graffitimotiv från danska målare för att få inspiration. Nu är ju graffitin en industri med specialfärger, specialcaps, sponsrade målare samt alla möjligheter som finns med webben att sprida bilder på målningar och hitta ny inspiration. Och det är ju bra att det utvecklats åt det hållet. Jag känner själv att jag varit med i tre faser av graffitin. Dels starten vid slutet 80- och början 90-tal då allt var nytt och ingen egentligen fattade vad som gällde och hände. En kul period i mitt liv. Sedan flyttade jag från Falun till Jönköping där det inte fanns någon graffitiscen alls, och då det var tråkigt att måla själv valde jag att ägna mig åt annat istället. Runt 10 år senare blev jag inkopplad på att arrangera en form av graffitiskola igen, men då jag inte kände igen mig i kulturen som hade blivit mycket hårdare, och inte hade tid och lust att nystarta, så blev det bara en kort period. Det jag var med och lyckades driva igenom då var i alla fall två lagliga väggar i Jönköping, alltid nått. I år, 20 år efter jag slutade måla, blev jag kontaktad igen angående en utställning i Falun och målade då ihop med Gebo, min gamla kompis från Falun. Plötsligt tyckte jag det var kul igen, men nu är jag ju gubbe så det blir ju bara sporadiska målningar på lagliga platser när det är fint väder.

  

  

  

En av dina utställningar är foton från gatan i Berlin. Hur har responsens varit?

Ja, det projektet är roligt. Under hela mitt liv har jag ju haft en dragning till det som är lite mer skitigt och underground. När jag besöker större städer blir det mycket bakgator. Så blev det också vid mitt första besök i Berlin. Jag gick omkring och fotograferade massor av detaljer på väggar och fick en idé till en utställning. Lite senare åkte jag ner med en fotograf och genomförde idén – att dokumentera detaljer från gatumiljön vi dagligen passerar utan att lägga märke till och sätta den i ett annat sammanhang. Vi hade en utställning där vi printat upp obehandlade dokumentära bilder från väggar i Berlin samt installationer av möbler som vi målat. Responsen blev mycket bra och folk tyckte det var »fint«. Det jag tycker är intressant är att det bara är motiv som klassas som skräp och förstörelse som vi satte i en annan kontext. En nedklottrad öronlappsfåtölj på en utställning betraktas som ett konstverk medan ett nedklottrat säte i en tunnelbana genast är vandalisation. Tyvärr tror nog de flesta att vi behandlat fotona och gjort retuscher, men de är helt dokumentära. Vi kommer göra något mer med projektet DRRT när vi får tid och ork.

En gång sa du att ”ni målade för att det va kul, idag är det mer som att graffare är emot samhället”. Jag tänker att graffitin kan ha flera uppgifter. En är det estetiska med kreativitet och skaparglädje. En annan är att graffitin är samhällskritisk och i sig själv en viktig alternativ röst i samhället. Kan du se att de båda uppgifterna har sin plats i graffitin?

Nja, det är väl lite av en felcitering isåfall. Det stämmer att jag målade mest för att jag tyckte det var kul när jag körde i Falun. Det här med att graffitin ska vara en kritik mot samhället är dock en debatt som jag är fruktansvärt trött på, precis som tjatet om det offentliga rummet. Grejen är trots allt den att om man målar, oavsett om det är på ett tåg, en vägg eller en bergsknalle långt inne i en skog i Värmland, så ägs ytan man har som duk av någon annan. Och det ingår inte i allemansrätten att vi ska få måla var vi vill. Så hela det tjatet om att alla har rätt att göra vad man vill i det offentliga rummet tycker jag bara är en dålig ursäkt för något annat. Graffiti handlar till stor del om egoism och om att synas. Hade det handlat om politik eller ett ställningstagande i någon fråga hade vi inte valt att skriva vårt namn eller vårt crew, vilket trots allt är vad vi gör i 95 % av fallen. Det är ju skillnad på att skriva »Clown«, »Heja Bajen« och »Sluta klubba sälar i Norge«. Jag skulle hellre se att målare var så ärliga att de sa att de målar för de kan och tycker det är kul, eller att de gör det för att få utlopp för t ex frustration, istället för att gömma sig bakom någon form av ursäkt om att målande vart man vill är en demokratisk rättighet.

  

  

Idag jobbar du med grafisk form och design. Hur stor påverkan har graffiti målandet på ditt arbete?
Stämmer, jag jobbar på reklambyrå. Jag kan inte säga att graffitin har någon speciell påverkan på mitt dagliga jobb. Men jag har ju följt graffiti och streetart i 25 år, så visst finns det med som en stor inspirationskälla. När jag inte jobbar och har tid och ork att göra något eget är det ju det jag faller tillbaka till. Och visst kan man väl säga att graffiti och reklam har vissa likheter, båda handlar ju till sist om att skapa uppmärksamhet och få ut sitt namn.

Tack Anders / Clown! Vi önskar dig fortsatt lycka till och ser fram emot att se mer av dina verk. Blessings! / Victor