Intervju: Irok

Irok är en av Sveriges främsta bombare. Jag kommer ihåg klippen från VHS filmerna där Irok bombade insida och utsida som om det var vardag för honom, medan vi satt i soffan i Småland och tuggade på naglarna. Ryktet säger att Irok hade tags uppe på alla pendeltåg i slutet av 90 talet. Vi har fått chansen i en unik intervju med Irok att ställa frågor om svensk bombing och Stockholms underground graffiti scen.

 

 

 

Victor – Tja Irok! Vad händer?

Irok – Same old. Jobbar på och försöker leva livet! Önskar att jag kunde säga att jag precis kommit på en ny superhet App eller nått.

Vad betyder Irok egentligen? Varför valde du den tagen?

Vet inte riktigt hur det blev så. Satt och lekte med bokstäver och sen fastnade jag för det helt enkelt. I Rock U dont, U get me!

 

 

Vilka crew är du med i?

AOD – AE – LFO – HIT mfl Nuförtiden hänger jag väl mest med AOD boysen. Både på och utanför plan.

 


 

Du har ryktet om dig att vara en av Sveriges främsta bombare. Om vi skulle säga att du var den främsta, vad säger du då?

Haha. Det vettefan. Nånstans på slutet av 90-talet var man väl jävligt manisk men att man var den främsta är väl att ta i. Du ska inte tro på vad folk säger…


 

Om jag har förstått det rätt så fanns dina tags på insida och utsida av varje pendeltåg under slutet av 90 talet. Hur hann du med all bombing?

Jag gjorde väl ett helhjärtat försök på att ha utsidor på alla pendlar ett tag om det är det du menar?! Under en period där så var jag bara intresserad av att dra outsides på tåg. Tror det var den där Dano och 303arna som drog igång det suget, rullade ju en del “highspags” längs linjen. Hehe.

Det var ju andra tider då. Man ställde klockan på 06 för att dra ner till Sthlm Södra och köra alla tåg i morgonrusningen sen iväg och köra panels på de daylayups man hann med för att sedan dra och köra outsides i kvällsrusningen igen. Man får en hel del gjort om man går in 110% för det.

 

Har det varit viktigare för dig med kvantitet än kvalite?

Jag skulle vilja säga kvalité men det blev ju inte alltid så av olika anledningar hahaha. För mig har det alltid handlat om att göra saker, resa runt, träffa folk, gå på klubb osv. Jag satt inte hemma och skissade eller hade alla de här mysiga graffmiddagarna som alla verkar ha sysselsatt sig med. Jag har alltid varit lite med stressad och otålig av mig, även fast jag också älskar att chilla ut den med bra sällskap ibland…

Men mkt av det vi har gjort har ju varit sjukt oplanerade actions på fyllan. Vi fick nån idé och så bar det iväg, när andra drog på efterfest så drog vi på fylle-action!  Under en period så bodde Star precis vid Central-layupen i en fet vindsvåning. Jag kommer ihåg hur vi alltid tog taxi hem till honom efter att vi varit ute. Vi sprang upp och hämta massa burkar för att sedan dra ner och köra på pendeln därnere. Gick för det mesta oväntat bra måste jag säga så här i efterhand, även fast vi fick springa ett par gånger då väktarna blev lite arga.

 

  

  

  

  

 

Det verkar som att det har gått i perioder för dig med målandet/taggandet? Är det något synonymt med alla graffiti-bombare att det går i perioder? Vad beror det på? Är det 6 månader vinter som stoppar?

Vintern är ju den bästa tiden!! Blir ju mörkt snabbt då och folk orkar inte vara ute i samma utsträckning så då var det ju i princip fritt fram. Tror det var Mud som brukade säga att det var på vintern som de riktiga tågmålarna visade sig. Han är för övrigt någon som borde ha mer pendel-propps för sin kärlek till stålet. Fan vad han låg i ett tag längs M-line.

När det kommer till perioder så är det väl som med allting i livet. Man tappar suget och vill testa på något nytt eller man får barn, flyttar, hamnar på nytt jobb, problem med “rättvisan” osv. Finns flera olika anledningar. Nu är det dock bra många år sedan man var ute och sprang. Tror det var i Schweiz 2009 som jag körde en panel sist . Eller nej… Blev ju faktiskt utsläpad på ett crew-mission på pendeln 2010 om jag inte minns helt fel…

 

 

Klassikern, Har du någon knas historia att berätta?

Finns väl en hel del smaskigt i arkivet och som ska ligga kvar där men jag kan väl bjuda på två stories att garva åt nu när det är depp vinter och allt.

Kaos ringde mig en sen höstkväll år 2001 om jag minns rätt. Han hade två stycken målare från Schweiz på besök och undrade om jag ville dra med dem på en tub windowdown. Jag sa att det stod en gammal grön vagn utanför Blåsut-yarden och som antagligen skulle iväg till skroten inom kort och att vi borde  plocka den direkt. Det passade mig också perfekt då jag bodde i närheten på den tiden och skulle flyga till London dagen efter. Sagt och gjort, vi drar ner där och allt verkar hur lugnt som helst. FÖR lugnt nästan. Vanligtvis brukar det vara lite folk som går och rastar sina hundar på den lilla gångvägen som löper längs med yarden. Men nu var det helt dött. Ingen rörelse överhuvudtaget om man bortser från en och annan bil som passerarde.  Efter en liten vända runt om i området så hoppar vi tillslut över staketet mot yarden och gömmer oss i tågvagnen. Vi sitter där ett tag och känner av vibbarna. En sista burk genomgång och uppdelning av ytan innan vi bestämmer oss för att hoppa ut och börja måla. Området där vi målar är helt upplyst och vi har alla byggnaderna med fönster i ryggen så vi kände oss inte direkt hemliga. Men bortsätt från den känslan så är allt cool lugnt. Efter vad som kan ha varit 10-15 minuter så börjar vi bli klara och börjar göra oss redo för att dra därifrån. Vi beslöt oss för att strunta i att, som sig bör, göra en lugn och sansad sorti, till att istället lägga en rush in mot den lilla skogsdungen på andra sidan staketet. Sagt och gjort. Vi springer över vägen och in mot skogen. Upp flyger maskerade väktare från både höger och vänster. Jag lyckas med att lägga en hockytackling i fullfart på den ena men den andra slänger sig på mina ben och jag flyger en bra bit på grusgången. Mina två nyfunna vänner från Schweiz möter samma öde. Det visar sig att det var ett tiotal falck-väktare som omringat yarden och bara legat och väntat på oss. Senare framgår det också att de hade filmat alltihop från en byggnad inne på depåområdet. När vi stod och väntade på polisen så var väktarna fortfarande maskerade och ropade till varandra att “stek inte fejjorna”… Det tog väl en 20minuter innan den första polispatrullen dök upp och lägger den klassiska “-hur var det här då”. Jag svarar snabbt att “-det får du fråga han om” och nickar mot den ena maskerade väktaren. Polisen blir genast hård i tonen och börjar fråga ut väktaren om vad fan han hade gjort. Väktarna svarar “öh öh nej, asså det är inte jag som är gripen utan han” och pekar mot mig. Jag svarar med “-ljug inte, säg som det är nu istället”.  Polisen börjar blir märkbart irriterad över den smått kaosartade situationen och över faktumet att det är maskerade personer överallt. Tillslut börjas det fumlas fram med IDs. Jag blir släppt på plats och drar hem och lägger mig. Dagen efter flyger jag till London. Där slösurfar jag så småningom in på Aftonbladets hemsida och möts där av rubriken; “Målade för 100.000kr, fick 900kr i böter, nu kan den 20-åriga svensken få betala allting själv.” Blev ju självklart intresserad av vad det nu var för stackars jävel som rykt och klickar vidare. Väl inne på artikelsidan så kunde man se ett filmklipp. “Se filmen från gripet”. Där kan man se hur jag och de andra två målarna står bland maskerade väktare och man hör den numera klassiska “stek inte fejjorna” frasen bli ropad emellan väktarna. Jag ringer genast AB och undrar hur de kan visa bilder på mig i en kvällstidning och på sin hemsida dagen efter jag blivit gripen då jag på plats förklarade mig oskyldig och inte haft en rättegång i målet ifråga. Ganska snart så uppdagas det att det hela var en tillställning regisserad av Falckarna som tillsammans med SLs dåvarande säkerhetschef Kjell Hultman (mannen som senare döms för mutbrott m,m i den stora Falck-härvan) fantiserat ihop en liten fälla. De hade placerat vagnen lite snyggt i depån och satt den under bevakning. En av falckarna på plats frågade mig också varför vi hoppade över staketet och inte använde oss av det fina hålet de hade klippt upp åt oss… Då de två Schweiziska målarna kom från ett icke EU land och bara kunde bli dömda till 900kr i böter så blev Kjell Hultman galen. Han drog då till med att det minsann kostar 100.000kr att sanera vagnen (som var på väg till skroten…). När jag senare söker den ansvarige utredaren hos polisen så svarar en förvirrad äldre polis.  Han uppger tillslut att han inte sett något skadeståndsanspråk från SL då vagnen skulle till skroten. Han säger också att han letat efter en film som skulle visa hela gärningen men som tydligen var på villovägar (såld till Aftonbladet) och han sa att han skulle pusha för att lägga ner utredningen då hela historien verkade väldigt märklig. Aftonbladet tog bort artikeln från nätet strax efter att jag ringt och skrikit om att jag skulle stämma dem. Så slutet gott. Med facit i hand så slutade det med några bortgjorda falckare och ytterligare en pinsam historia för Kjelle. Någon som har kvar löpsedeln från AB så är jag intresserad.

 


 

//

I 2000-talets början så brukade jag åka till Prag och hänga med mina boys därnere. En gång så följde Olaf med mig ner och vi gav oss ut på ett mission. Vår host Romeo kunde inte följa med utan ritade istället en liten karta över en yard åt oss. Yarden låg strax utanför Prag och var rätt stor med ca 30-40 spår om jag minns rätt. Det fanns några väktare som rondade men för det mesta höll de sig i ett torn och därifrån kunde de inte se till spåret vi skulle måla på i vilket fall. Vår plan var att ta en taxi ut dit och hem då det inte kostade någonting på den tiden. Väl framme var allt super med varsin kasse öl, ryggsäckar fyllda med färg och ett glatt humör. Vi började med att försöka navigera oss till det spår som vi var menade att köra på. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Vi började bli otåliga när vi smög omkring och kände oss inte helt hemliga heller. Efter att ha letat runt i yarden efter spåret i nästan 2timmar så hade vi druckit upp alla ölen och började bli allmänt sliriga. Vi bestämde oss tillslut för att vi hittat platsen han menade och började damma upp varsin färgpanel på ett IC-tåg. Vi hade stått i ca 20min och skulle precis börja på seconds när vi hör en väktare som kommer runt tåget ett par vagnar ner. Väktaren börjar skrika och lysa på oss med en ficklampa samtidigt som han springer mot oss. Vi droppar allt vi håller i händerna, lämnar ryggsäckarna och springer in i buskarna bakom oss. Marken sluttar nedåt och vi halvspringer fumlande bland kvistar och löv. Ungefär 50meter ner igenom buskarna så slutar slänten tvärt med ett stup. Vi lyckas precis undvika att ramla ner i vad som visar sig vara en kanal. Vi springer längs med kanten på kanalen och kommer så småningom fram till en bro som vi klättrar upp på. Lyckligtvis så visar det sig att vi inte alls är långt borta från torget där vi hoppade ur taxin. Vi tar oss snabbt dit. Väl framme så upptäcker vi att det inte är några taxibilar kvar utan hela torget är helt öde bortsett från en ensam röd Skoda. Vi går fram och frågar “taxii taxiii?”. Duden i framsätet bara stirrar på mig. Jag sliter upp lite korunas ur fickan, ger honom och upprepar; “Taxii Taxi!” lite stressat. Han nickar åt oss att hoppa in. När vi sätter oss i baksätet så märker jag att det sitter en till person i framsätet. Jag ser sedan hur föraren sträcker sig fram och börjar pussla med några elkablar under ratten… Jag möter Olafs blick då han också ser samma sak som jag. Vi börjar rulla iväg men problemet var bara att ingen av de två i framsätet kunde engelska. Jag och Olaf försöker göra oss förstådda på polska och några fraser slovakiska. Oklart om de fattade var vi ville åka men på väg nånstans var vi iaf. In på nått industriområde, igenom en tunnel och ut på en liten grusväg mitt i ingenstans. Jag säger till Olaf att vi får slåss för livet om vi stannar samtidigt som jag letar efter nått tillhygge i baksätet. Plötsligt stannar de bilen och ber oss stiga ur. Föraren vinkar åt oss att komma till bakluckan och tar upp ett litet kuvert ur byxfickan. Han viker upp det och häller ut innehållet över lacken för att sedan hacka upp det i fyra stycken långa sträck samtidigt som han räcker mig ett avklippt sugrör. Jag tvekar först och undrar vad fan det är för nått?! Jag får nått ohörbart till svar. Inser att det är lika bra att köra. 10min senare pushar vi Skodan till max runt om i Prags ringled. Vi kryssar mellan nattspårvagnar samtidigt som vi hänger ut igenom rutorna, kastar ölburkar och skriker åt förare att dra åt helvete. Fattar inte hur fan vi inte blev stannade så här i efterhand. Vid 9-tiden på morgonen släpper de av oss vid ateljen som vi lånat över helgen. Fortfarande helt schvingade och med ett flyg att ta hem på kvällen så var det ingen idé att gå att sova utan vi fortsatte festa. Var lite sliten stämning på hela hemresan och bra därefter. Dont do drugs kids…

 

 

Du håller även på en del med musik. Hur kom du in på musiken?

Har alltid gillat att springa på en massa fester så det kom rätt naturligt att jag ville börja arrangera och spela skivor själv sen efter ett tag. Åkte med Looptroop under 4-5 år tidigt 2000-tal och fick en massa inspiration från ställen runt om i världen så tog med mig mkt från det.


Har musiken ersatt graffen för dig?

Det har väl alltid levt sida vid sida tycker jag.

Blir du inspirerad av graffen när du jobbar med musik? Och hur påverkar musiken ditt graffitimålande?

Man kan väl säga att jag tog med mig mkt av bombing-mentaliteten när jag började arrangera fester. Streetpromotion har alltid varit key för mig då jag gillar att se posters, stickers m,m på stan. Jag jobbade rätt hårt med att få in graffen på klubbar också. Live-graff, video, utställningar osv. Men vid den tiden 99-talet och tidigt 2000-tal så var det ett rätt jobbigt klimat och ett osmart drag visade det sig (eller smart nu i efterhand:)). Vi fick ju polisbevakning på alla fester vi arrangerade och polisen hade också påtryckningar mot lokalägarna så vi fick flytta runt en massa. Kommer ihåg när vi höll till på Universitetet ett tag och då hade de en styrka på ca 20 uniformerade poliser, 5 civvare plus X antal Falk-civvare som gjorde livet besvärligt för de ca 600 besökarna. Helt vansinnigt om man tänker tillbaka. Nu är det ju en helt annan inställning till graff. Marie Laveau har en helt nerbombad källare och nu senast hjälpte jag NUG med ett jobb på hypade Taverna Brillo nere på Stureplan.

 

  

  

  

 

Du håller på en hel del med dubstep, är det ett måste för graffare att lyssna på och hänga på dubstep klubbar?

Haha. Nä vafan. Folk får väl lyssna på vad bäst de vill. Det gör iaf jag. Jag har dock alltid varit intresserad av soundsystem culture. Åkte till London i slutet på 90-talet och gick på massa fester. Blev peppad och började göra fester med BASS MUSIC i Sverige. Följer väl med sen dess för mig antar jag. Det man dock kan säga är att det alltid funnits olika typer av epoker för olika musikstilar när det kommer till musik och graff.

 

Jag kommer ihåg Öland roots en sommar när du och några andra drog igång en klubb på stranden, generator som drev runt allt och ett partytält fult med folk som hoppade runt. Vad fick du egentligen för respons av festivalen?

Roligt att du drar upp det. Jag och några boys från Väsby hade precis öppnat en liten graff/tatueringsstudio i Väsby kallad STUCK. Vi ville pusha den och  körde ner med en husbil, soundsystem, elgenerator, partytält, massa sprit m,m. Sen stod vi och dj-ade i Connex-uniformer (som var det som gällde då) till tidig morgon. Det blev så maxat att Öland Roots senare erbjöd oss ett eget litet område på festivalen några år senare. Men fan. Jag kommer ihåg hur bensinen till generatorn tog slut på morgonen och vi fick den supersmarta idén att slanga bensin ur husbilen. Problemet vara bara att bensintanken satt för långt in så vi stod bara och sög i oss massa bensinångor tills vi stod och spydde… Slutade iaf gott då en granne på ön hörde att musiken slutat och kom med en dunk bensin åt oss så vi kunde fortsätta. Fun times.

 

 

Flera känner nog till att du är hjärnan bakom Friendly fire filmerna. Jag kommer ihåg när jag såg den första, och den andra. Big up till allt arbete du lagt ned på dem filmerna! Nu kommer snart en tredje. Vad har vi att vänta i den tredje filmen? 

Det är ju ett bra team bakom filmerna och vi har ju alltid haft målsättningen att ha så kul som möjligt när vi gjort dem. Till den sista nu så måste jag dock säga med handen på hjärtat att vi saknat lite av den tid och motivation som vi haft på de tidigare två. Alla jobbar ju heltid och mer därtill nuförtiden och att göra det här tar sin lilla tid. Nu var det iaf så att vi samlat på oss en väldig massa bra material genom åren och kände att vi var tvungna att få ut det. Vi har actions från Sthlm, Malmö, Oslo och jag tycker personligen att det blev riktigt fett även fast den inte kommer i närheten av 1an som vi verkligen la ner kärlek på.

 

 

Vad motiverar dig till att producera och driva nya projekt och fester?

Om man ser till FF-filmerna så har motivationen alltid varit att vi ska leverera det fetaste vi kan till våra followers. Detsamma måste jag säga när det kommer till allt annat också. Man måste följa hjärtat och köra på sen blir det kanske inte alltid super bra rent ekonomiskt alla gånger, men det viktigaste är att man följer sin mode och känner att man kommer vidare.

 

Tillbaka till graffen. Vad tycker du om graffiti scenen i Sverige idag?

Har ingen super bra koll om jag ska vara ärlig. Verkar dock som att de fortfarande är en del som kommer upp och att en hel del gamla writers håller igång. Det är ju alltid kul att se. Dock så måste jag säga att Instagram scenen lever i allra högsta grad. Haha. Nej, men skämt åsido, det är faktiskt väldigt intressant att följa en massa gamla graff-vänner och se hur de utvecklas i sitt konstnärskap eller i livet överlag. Mkt av de timmarna man la ner som ung på graff har ju format en och går ju igenom i det man sysslar med senare i livet.

 

  

 

Kommentarer om tågscenen i sverige?

Har ju i stort sätt lagt ner men håller alltid ett vakande öga när jag är ute och reser. Jag måste ge propps till Skåne-ligan som alltid ligger i. Lyckas alltid se välgjorda panels rulla förbi när jag är därnere. Och sen ett stort bigup till sthlm boysen också som ligger i 24/7!!

 

Vad handlar graffiti om för dig?

För mig har det väl handlat om gemenskap, actions, fester, resor, men också att få upp mitt namn så mkt som möjligt. Tågen har ju alltid spelat en stor roll. Det är en speciell känsla att röra sig bland tåg överlag och ännu roligare att se sitt namn rulla förbi i morgonrusningen.

 

Några tips till kids som går igång på bombing?

Kom ihåg att ha kul därute! Haha. Och ödmjukhet varar längst!

 

 

 

Vi uppmanar alla att ta tag i ett ex av nya friendlyfire! och håll utkik för nya apriloffensiven!

Tack Irok för att du ställde upp på intervju! Lycka till nu med fortsättningen och allt du står i! Blessings! / Victor

 

Länkar

Nya Friendly fire – köp ett ex via Highlights

Kolla in förra årets Apriloffensiven mixtape – apriloffensiven soundcloud